Vad jag inte förstår är hur man kan sitta och skratta åt, göra skämt om eller hata på någon som mår dåligt. Det är som att sparka på den som ligger ner istället för att hjälpa den upp.
"Det är inte mitt problem så varför ska jag hjälpa till för"
- Well det blir ditt problem om du ska hålla på sådär, för någon dag kommer det vara du som ligger ner och hur känns det då om ingen hjälper dig upp?
"När jag låg ner så var det ingen som hjälpte mig så varför ska jag hjälpa den här personen för?"
- För att visa andra människor och vara ett gott föredöme. Var den förändring du vill se i världen.
Jag blir så trött på andra som klankar ner på varandra. Spelar ingen roll om det är fysisk misshandel eller psykisk. Jag mår illa bara av att tänka på det. Hur vi är så oförsiktiga med varandra. Men vi alla är som glas, tappar du det i golvet är det omöjligt att laga sen. Det kommer alltid finnas sprickor och bitar som inte finns kvar. Vi blir aldrig hela igen.
Jag önskar bara att vi kunde vara mer försiktiga med varandra och välja våra ord lite mer noggrannare.
Fråga hur någon mår, fråga på riktigt. Visa att du bryr dig. Att du inte dömer. Att du finns där. Det kan verkligen göra någons dag.
/Kram Melissa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar