Om du har brytit benet slipper du vara med på gympan men om du har social fobi tvingas du prata inför människor ändå. Varför blir psykiska sjukdomar så ignorerade och inte tagna på allvar för? Det är precis lika allvarligt som en fysisk sjukdom.
Sen stör jag mig så jävla mycket på att skolan fokuserar så mycket på den fysiska hälsan med gympa och idrottsdagar och sånt. Men skiter fullständigt i den psykiska hälsan. Om du inte mår bra är det omöjligt att lyckas i skolan. All energi går till att försöka överleva den jobbiga smärtan och ångesten istället.
Varför är det inte basic att alla läser psykologi i grundskolan och gymnasiet. Där man informerar alla barn om att det är ok att må dåligt och vad man kan göra om man mår dåligt osv osv.
"why can’t mental illness be like any other kind of sickness where you go to hospital and your loved ones come and give you flowers and tell you that they love you and hold your hand and make sure you get better,
why doesn’t that happen instead of awkward silences and embarrassing tears and messy bedsheets and a bunch of other stuff no one actually talks about?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar