Jag hoppas ni har/kommer få en bra påsk.
Ni är allihopa värda ett lov.
Så mycket som ni kämpar med allting och era privata problem.
Jag är stolt över er och det borde ni också vara!

/Kram Melissa

Om ni vill ställa lite frågor så har jag nu skapat en sådan här:
http://ask.fm/Koppsal

Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, jag har idétorka.
Så jag kan väl berätta lite om mig själv.

Min pappa var/är alkoholist. Väldigt aggressiv sådan. Inte mot mig utan mot min mor.
Min mor skilde sig från honom rätt snabbt dock, för min skull. Trots att hon älskade honom.
Men pappa var efter oss ganska mycket, bröt sig in i vår lägenhet och höll på.
Han blev hemlös och började hänga med alkisarna i centrum så dit fick jag inte gå, för mamma ville inte att jag skulle se honom där, sådär, full och jaa trasig.
år 2000 så flyttade han tillbaka till England, utan att säga hejdå. Han lämnade mig här.
vi hade kontakt lite då och då via telefon och brev men jag fick inte träffa honom. Mamma var rädd för honom.
2009 fick jag träffa honom för första gången och det var det jobbigaste jag varit med om.
Inte nog med att jag blev mobbad och sexuellt trakaserad i skolan också vid samma tidpunkt.
Jag blev deprimerad samtidigt som jag hade en personlighetstörning, och blev sjukt missförstådd av de flesta runtom mig. När jag gick i 8an så började jag skära mig pga all stress och ångest som kom med allting.
Samtidigt så blev jag påverkad av mina religösa släktingar som gång på gång påpekade hur fel jag var eftersom jag inte följde DERAS syn på hur man ska se ut och vara.
Jag började gymnasiet hösten 2011 där jag bestämde mig för att bli en så bra vän som möjligt, börja om på riktigt, komma till ett ställe där absolut ingen visste vem jag var.
Det gick hur bra som helst.
Tills Julen kom. Min pappa ringde mig för första gången sen vi träffats 2009. Han var full och samtalet var på 1 min ungefär. Då bröt jag ihop ännu en gång och började skära mig regelbundet, flera gånger per dag och jag började svälta mig själv och gick ner flera kilo.
Jag sökte hjälp precis innan sommaren 2012 som jag då också skaffade mig min första pojkvän.
En pojkvän som utnyttjade mig och behandlade mig illa.
Jag fick hjälp via Bup och sen vidare till DBT. Dialektisk beteende terapi som är för självmordsbenägna och självskadande tonåringar.
Jag går där än idag, invidual terapi och gruppterapi som tar 7½ timmar i veckan inklusive resa fram och tilbaka.
Jag mår mycket bättre idag. Även fast jag fortfarande får ångestattacker, relapses när det gäller självskadebeteendet eller maten och känslan av att vilja ta mitt liv. Men jag är på rätt väg nu och det är det som räknas. Jag lär mig släppa det gamla, acceptera nuet och att inte oroa mig för framtiden.

Så det var väl det, lite kortfattat sådär :)

Jag skrev den här dikten när jag var som ensammast, jag hade några få ytliga vänner som jag åt lunch med i skolan, inga som jag direkt tyckte om. Allt hat mot mig själv riktade jag mot människor runt mig, jag ville visa att jag var stark nog att klara mig själv, så jag skrek åt dem, jag sa elaka saker. Bara för att få dem att backa.

Idag vet jag bättre. Inget blir bättre av att man tar ut det på människorna runt om. Det slutade med att jag blev helt ensam och jätte arg på mig själv. För jag visste att det var mitt egna fel. Men ingen förstod mig, ingen orkade lyssna och jag blev frustrerad.

Jag förstår inte
Jag vill inte
Men jag gör det ändå

Jag bryr mig inte
Jag bara spyr ut allt
På alla

Fan den där lukten
Besvikelse
Ilska

Den luktar inte gott
Kan jag säga
Med erfarenhet

Mina ord
Drar ner alla i smutsen
Lämnar mig på toppen

Gör mig till den värsta
Den bästa
Av alla

Mina ord
Vassa som knivar
skär genom luften

Jag tvingar er att svälja dem
Tugga på dem
Smaka på dem

Tvingar er känna dem
När de skär upp er
inifrån

Jag vill inte egentligen
Men jag kommer alltid
Att göra vad som krävs

För att kunna andas
För att mitt hjärta ska slå
För att jag ska överleva

Jag vet inte vad jag ska skriva, jag har lite idé-torka.
Det är helt tomt i mitt huvud just nu. På grund av massa andra saker som händer i mitt privatliv just nu.

Den här dikten skrev jag när folk i min närhet gång på gång upprepade hur jag levde i min egna värld och att jag hade en felaktig världsuppfattning. Jag tror fortfarande att det kan ligga någon sanning i det men det vet jag inte. Jag tog i alla fall väldigt illa upp av vad de sa.

Det är fel på mig

Jag börjar
Tro på
Vad de
Säger

Jag brukade
Alltid
Säga emot
Tjafsa emot
Slå tillbaka

Men nu
Orkar jag inte längre
Sakta men säkert
Blir deras ord
Verklighet

Jag är dum i huvudet
Det är något fel på mig
Jag hittar på saker i huvudet
Som jag sedan tror är verklighet

De vill att jag går
Försvinner
Och tar min fantasi
Med mig

Jag vet inte varför människor väljer att slänga ur sig saker som folk kan ta illa upp utav. Om det var omedvetet absolut, klart att det kan bli fel ibland och folk missuppfattar en. Det kan hända vem som helst.
Men jag menar när man slänger ur sig något, om vem som är ful, eller slänger ur sig en fördom om någon viss 'ras' öppet bland folk. Eller säger att alla som tror på Gud är dumma i huvudet. Nej säg inte sånt rakt ut utan att veta vem du kan stampa på tårna.

Du kanske själv har blivit irriterad på att någon sagt något dumt. Så bara, tänk på vad du säger man vet aldrig hur stora konsekvenserna kan bli. Ord har makt.

Balans

Balans är så himla viktigt för att vi ska må bra. Det är här ordet 'lagom' passar bra in.
Har du för mycket av, låt mig säga, vatten men för lite mat. hur ska du då överleva?
Du behöver lika mycket vatten som mat för att kunna må bra.
För att uppfylla dina behov.
Samma sak med känslor. Du kan inte bara ha dåliga känslor eller bara bra känslor. Du måste ha en blandning så du lär dig uppskatta eller känna igen det bra.
Människor som skippar t.ex kolhydrater för att gå ner i vikt. Du behöver kolhydrater så sluta med det där. Ät nyttigt, alltså en varierad blandning av både nyttig och onyttig mat samt träning och vardagsmotion kommer få dig att må mycket bättre. Både fysiskt och psykiskt.
Balans i relationer är också bra.
Det är ok att bråka ibland, att testa varandra, för att sen komma överens och njuta av att ni är vänner igen.
Balans. Det är något vi borde sträva efter. I allt.
Balans i ekonomin. Lika mycket utgifter som inkomster.
Balans i mellan känsla och förnuft.
Balans är så himla viktigt.

I vilka delar av ditt liv har du balans? Vad behöver du förbättra? Mår du verkligen bra av din nuvarande situation? Något att tänka på lite sådär.
Var inte rädd för att göra dig av med något som du inte mår bra av; en dålig relation eller kanske en dålig matvana osv.

/Kram Melissa

Att formulera sig är nog en av de svåraste sakerna som finns. Ibland är man så arg att man skiter fullständigt i vad man säger och ibland vill man väl men ändå så blir det fel.
Jag som har borderline märker av det här himla ofta. Att bli missuppfattad ständigt är inte kul alls.
Folk tar illa upp, fräser tillbaka och så står man där och förstår inte alls vad som hände. Det verkade så rätt men så slutar det så här.
Varför hatar alla mig så mycket? går igenom huvudet gång på gång.
Jag är säker på att fler känner så här, att alla har råkat ut för att bli missuppfattade.
Vad ska man göra åt det?
Självklart får man samla mod och gå tillbaka och be om ursäkt och förklara vad det var man egentligen menade och få personen att kanske förklara varför denne reagerade som den gjorde.
Kanske löser det sig!

/Kram Melissa

Natt-tankar

Väntetiden på att få hjälp inom psykvården idag kan vara upp till flera månader.
Men om du har brytit benet kan du t.ex. inte vänta i flera månader på att få hjälp.
Varför är den psykiska hälsan inte lika viktig?
Tänk om vi började behandla våra fysiska sjukdomar på samma sätt som våra psykiska?
Visst skulle det ställa till med massor av krångel.

Jag står i kö nu för en slags behandling, visserligen är det bara en utvärdering på om jag har ADD eller någon annan slags koncentrationsvårighet. Jag har väntat 2 månader hittils och ändå står jag på deras PRIORITERINGS-lista. Visst är det sjukt?
Hade jag fått utvärdering + diagnos för två månader sen, dvs om jag fått hjälp på en gång kanske jag hade fått extra resurser i skolan och faktiskt kunnat bli godkänd i alla ämnen.
Eftersom de tar tid på sig hinner jag kanske inte fixa alla betyg tills skolavslutningen.

Vi säger att någon med ett grovt självskadebeteende väljer att söka hjälp. Får denne person hjälp på en gång förhindrar man ytterligare onödiga skador på kroppen. Men eftersom systemet inte alls fungerar så måste denna person vänta kanske 3 månader säger vi. På dessa 3 månader har denna person kanske hunnit skära sig upp till 500 gånger. 500 mer ärr jämfört med kanske 50 stycken.

Eller vad händer om en bipolär person inte får hjälp på en gång. Jo jag kan ju förklara först vad bipolär är eller sk manodeppresiv. Det är när man är jätteglad och positiv ena sekunden och självmordsbenägen nästa sekund. Fast dessa perioder kan hålla på olika tider. Ibland flera dagar eller månader eller så byts humöret flera gånger per dag. dessa personen behöver då hjälp på en gång då de oftast handlar på impulser. Om dessa fick hjälp på en gång kanske vi kunnat undvika massor av självmord.

Jag förstår verkligen inte varför vi inte kommit längre med just den psykiska vården idag. Det känns som om den vården har stannat i tiden helt och hållet.

/Kram Melissa

Klicka på bilden för att göra den större. /Kram Melissa

When you hurt youself and don't put a band-aid on it because you think you deserve the pain
- Your body creates a natural band-aid to keep you protected.
When you want to tear open your skin
- Your skin fights back, creates a tough skin of scar tissue to prevent it happening again
When you take all those pills because you've had enough
- Your stomach contracts to get rid of them

Because your body wants you to live <3

/Kram Melissa

"Ju mer makt en människa har desto större är risken att övergrepp eller maktmissbruk sker"

Don't be that guy

"Butterflies can't see their wings. They can't see how truly beautiful they are, but everyone else can. People are like that aswell."

/Kram Melissa

Jag blir så trött på det här med homosexualtitet.
Varför är så många emot det fortfarande?
All kärlek är bra kärlek.
Jag bryr mig inte om du är bög, lebb, bi, transa, asexuell, hetero eller vad nu nu är. Är du trevlig mot mig är jag trevlig tillbaka. Din sexuella läggning påverkar inte din personlighet. Så varför ska jag döma dig utifrån din sexualitet?

Förlåt för att jag inte skrev igår, min fantasi var verkligen inte på topp.

Om man tänker så som man alltid har tänkt kommer man göra som man alltid har gjort och då kommer det bli som det alltid har varit.

Det är värt att tänka på.
Vi måste ändra vårt tankesätt för att en förändring ska ske i vårt liv.
Hur ändrar man sitt tankesätt? Jag vet inte.
Jag har inte svaret.
Jag önskar innerligt att jag kunde ge er svaret på den frågan men det kan jag inte.
För jag har inte lyckats ändra det än.

Vi ungdomar har lätt att tänka negativt speciellt om man är osäker och inte har så bra självförtroende. Varför får vi ingen hjälp? Varför visar ingen oss hur vi ska tänka för att slippa massa onödigt lidande?
Varför måste vi själva be om hjälpen vi behöver när vi kanske själva inte ens vet vad det är vi behöver hjälp med?
Vi sätter sådan stor press på oss själva när vi redan har massor av press från allt annat och de flesta vet inte ens om det. Hur mycket vi förstör oss själva. Och det är sorgligt.
Hur vi bryter ner oss själva i små bitar omedvetet och sen undrar varför vi inte är hela.

/Kram Melissa

självmord

Är det bara jag som blir sjukt förbannade när folk begår självmord. Misstolka mig inte nu, jag är inte förbannad på dem som begår självmord eller hela händelsen kring det. Utan hur människor reagerar, hur media reagerar.
Jag tar det senaste exemplet när den här 13 åriga tjejen hoppade framför ett tåg för att hon blev mobbad på internet. Det här är inte första gången det händer och inte sista gången heller. Varför väljer de att skriva just om den här tjejen och inte om de andra som dör varje dag på grund av att de inte vill leva längre.
Om jag skulle dö imorgon skulle det inte ändra världen ett skit. Hur deprimerande är inte det?
Det är så synd att man inte går ut mer till allmänheten och informerar om sådant här.
Varför skriver man inte om t.ex Lisa som skar sönder sin vrist på grund av mobbning.
Eller Kalle som hängde sig i sitt egna rum?
Eller Pelle som svalde massa piller?
Vad händer med dem ungdomarna, som dör i tysthet och skam som inte alls får en egen sida i tidningen?

Snälla snälla, ser ni någon som är på väg att hoppa framför ett tåg, stoppa denne istället för att springa iväg.
Snälla snälla, ser ni någon som är på väg att gå sönder, försök laga denne istället för att ignorera.

/Kram Melissa

Känslor + förnuft = visshet

Beslutsångest kanske vi alla har mer eller mindre. Ska jag lyssna på vad jag vill eller på vad jag borde göra?
Ska jag lyssna på känslorna eller förnuftet?

Gör du ett genomtänkt beslut så kallas det visshet. Det är så bra att kunna reflektera över valen man gör i livet. Väga för och nackdelar.
Jag vill att ni ska ha nytta av den här färdigheten såsom jag har.

Om vi säger att du är sugen på en påse godis. Känslorna säger att du verkligen verkligen vill ha det. Men förnuftet säger "ja men det är ju torsdag jag borde vänta till i morgon och köpa då"
Ska du lyssna på känslorna eller på förnuftet?
Den här situationen spelar det inte så mycket roll. Det beror ju på om du har ätit något godis de senaste dagarna eller om du inte ätit godis på jättelänge. Här kan man välja vad man vill.

Men en annan situation då, som är lite svårare. Där det involverar andra människor. Ska du göra vad som är bäst för dig själv eller för den andra personen?
här gäller det att verkligen väga för och nackdelar för att undvika så svåra konsekvenser som möjligt.
Det är inte alla som kan tänka på det här sättet och kan man det så är det superbra!

Ett extrem exempel. Du vill skära dig. Du vill verkligen. Men förnuftet säger att du inte borde. Alla kommer bli sura om dem upptäcker. Men du vill verkligen få bort ångesten. Men förnuftet påminner ännu en gång att det inte är en bra idé. Att du borde låta bli. du börjar rada upp för och nackdelar och inser att det bara finns en fördel för dig själv som sen försvinner helt. Det finns mest nackdelar.
Vem ska du lyssna på i det här läget? Känslorna eller förnuftet?
Finns det något annat du kan göra för att få bort ångesten?
Gå ut och springa. Sätta på jätte hög musik. Ringa en kompis eller något annat?

Börja tänk så här i alla situationer. Mest dem som är lite svårare. Vad händer om du gör på det här sättet? Vad händer om du gör på andra sättet?

Visshet min vän. Kan vara bra att komma ihåg. Wisemind som det heter på engelska kanske får dig att förstå lite enklare vad det innebär.

/Kram Melissa

Tycker att den här bilden stämmer så bra, håller ni med?
/Kram Melissa

/Kram Melissa

Psykisk hälsa

Jag förstår mig inte på skolor riktigt.
Om du har brytit benet slipper du vara med på gympan men om du har social fobi tvingas du prata inför människor ändå. Varför blir psykiska sjukdomar så ignorerade och inte tagna på allvar för? Det är precis lika  allvarligt som en fysisk sjukdom.

Sen stör jag mig så jävla mycket på att skolan fokuserar så mycket på den fysiska hälsan med gympa och idrottsdagar och sånt. Men skiter fullständigt i den psykiska hälsan. Om du inte mår bra är det omöjligt att lyckas i skolan. All energi går till att försöka överleva den jobbiga smärtan och ångesten istället.

Varför är det inte basic att alla läser psykologi i grundskolan och gymnasiet. Där man informerar alla barn om att det är ok att må dåligt och vad man kan göra om man mår dåligt osv osv.

"why can’t mental illness be like any other kind of sickness where you go to hospital and your loved ones come and give you flowers and tell you that they love you and hold your hand and make sure you get better,
why doesn’t that happen instead of awkward silences and embarrassing tears and messy bedsheets and a bunch of other stuff no one actually talks about?"

The Nailbiter

Jag älskar den här dikten. Den är så enkel på något sätt. Men ändå så djup.
Den är värd att reflektera över. Jag tänker inte skriva min tolkning av den utan ni får tolka den självaN och förhoppningsvis kommer den betyda något för er som den gör för mig.

The Nailbiter

Some people manicure their nails
Some people trim them neatly
Some people keep them filed down
I bite em' off completely
Yes, it's a nasty habit, but
Remember, I have never ever
Scracthed a single soul

/Kram Melissa

Först vill jag bara säga att jag är så glad att det är så många som läser. Jag har ingen aning om vilka ni är, men tack! Jag känner mig lyssnad på och accepterad på något sätt.
Jag skriver mina inlägg alltid innan jag går och lägger mig, bara så ni vet.

Skulle en frågestund vara aktuell? jag menar ifall ni undrar något. Om någon speciell sjukdom eller om mig? Eller om ni vill ha råd om något.
inget är för personligt eller för hemskt. Tänkte då att jag svarar på alla frågor :)
Ni kan ju såklart ställa frågorna anonymt!

Den här bilden älskar jag. "Hug people not toilet bowls"
För ni vet, toalett-stolar kramar inte tillbaka.
Toaletten blir lätt ens bästa vän när man lider av Bulimia Nervosa.
<3

Att hjälpa till kan vara svårt när någon mår dåligt. Det kan vara svårt att vet hur man ska handskas med det.
Ska man säga något? ska man göra något? vad är rätt och fel?
Att finnas där är alltid bra, att lyssna utan att döma när personen försöker prata om det. I andra fall kan det vara bra att dela med sig av egna erfarenheter, ge hopp till personen om att det kommer lösa sig.
Att visa att man bryr sig genom att fråga spontant hur personen mår utan att förvänta mycket till svar.
viktigt är att fråga även när personen verkar må bättre bara för att stämma av liksom.
Men det är så svårt med det där för alla människor är olika och alla vill ha hjälp på olika sätt.
Man får försöka göra det bästa man kan helt enkelt.
Viktigt dock är att absolut inte döma, bli arg eller besviken. Det gör mer skada än nytta.

Sen beror det ju på hur dåligt personen mår. Om denne är självmordsbenägen eller bara har en dålig dag. Man får försöka läsa av situationen och göra så gott man kan.

/Kram Melissa

/Kram Melissa

Det är ok.
Det är ok att känna som du gör.
Ta in alla känslorna, blockera dem inte.
Acceptera att dem är där även om det finns känslor som du kanske inte gillar.
Du kan inte må dåligt för alltid.
Så vänta ut de obehagliga känslorna tills dem ersätts av något bättre.
Det är ok.
Det är ok att vilja stänga av sig själv.
Men det är så himla viktigt att lära sig hantera sina känslor.
Det är ok att känna.

Sen vill jag bara säga
att det är ok att be om hjälp
Det är ok att söka hjälp
Det är inget fel med det
Det är inget att skämmas för
Det är inte pinsamt att söka hjälp
Det är bra, Du är bra
Våga ta steget mot ett bättre liv
Det finns vissa saker vi inte klarar på egen hand, vi kan bara ta oss så långt, sen behöver vi hjälp från någon annan att pusha oss det sista steget.
Det är inget fel med att vilja ha hjälp
Det är ok

/Kram Melissa

Archie's Final Project

Den här filmen ändrade min syn på alltihopa. Det är den konstigaste filmen jag har sett men den är så värd att se. Är du självmordsbenägen eller deprimerad så måste du verkligen se den här. Den räddade mitt liv.
Den kan rädda ditt liv med.

/Kram Melissa

Självmord

2010 tog 1400 personer sitt liv per 100 000 invånare i Sverige.
Den åldersgrupp som hade högst självmordstal var övre medelålder, dvs 45 - 64 åringar.
Dessutom är det mest män som tar livet av sig.

Det finns många åsikter om självmord idag. De flesta tycker nog att det är sjukt egoistiskt. Jag tycker inte alls att det är egoistiskt. Just för att jag vet hur mycket smärta det krävs för att man ska vilja ta sitt liv.
Vad är mer egoistiskt; Ta sitt liv eller tvinga någon att stanna kvar trots att personen lider något otroligt?
Självmord är inte alltid att man gör det för sin egen skull heller, oftast de som tar självmord tänker ungefär såhär:
"Alla skulle bli mycket gladare om jag försvann"
"Jag bara förstör och gör mamma olycklig, om jag försvinner kan hon bli lycklig igen"
                         
                  
                 

Det är många som känner sig ensamma eller utanför idag. Och det tycker jag är så himla synd. Varför ska vi stöta bort dem som är ensamma ännu mer. Ät lunch med dem, prata med dem, säg hej!
Det kan göra så mycket för en person som känner sig ensam.
Sen vill jag också säga att det är stor skillnad på att KÄNNA sig ensam och att VARA ensam.
Väljer man att vara ensam så kan det vara hur skönt som helst. Sitta och läsa en bok eller lyssna på musik och bara ta det lugnt för sig själv.
Men om man känner sig ensam så kan det vara att man känner att man inte har någon att lita på, att man är utanför eller liknande.

"Det går inte en enda dag utan att jag tänker på dessa saker. De saker som drog mig åt alla håll samtidigt.
Vad har jag gjort? är jag tråkig? Kan inte någon bara berätta för mig.
Hur mycket jag än tänker på det kan jag inte komma fram till någon anledning som skulle få människor att söka sig bort från mig. Jag känner mig så ensam. En känsla som funnits där länge.
Du vet när man själv vet att man inte passar in någonstans. När man hela tiden är den som kommer i andra hand. Man anpassar sig så gott man kan för att folk ska gilla en lite mer.
Varje dag får jag leta efter nya människor att luta mig mot men ingen vill riktigt ha mig där.
Jag önskar att jag hade ett värde för människorna runt mig"

/Kram Melissa

OCD

OCD - Obsessive compulsive disorder - Tvångssyndrom

Det är jättevanligt att folk undviker att gå på brunnar tex eller att man kanske har en liten ritual att man ska önska sig något när klockan står på ett visst nummer. Men OCD är faktiskt snäppet värre. Det är när tvångssyndromen påverkar än så mycket att man inte kan ha ett normalt liv.
Jag har svårt att beskriva det på ett bra sätt då jag själv inte har haft något allvarligt tvång så jag letade fram den här videon om en kille som mår så sjukt dåligt på grund av sitt OCD.

/Kram Melissa

> jag vill be om ursäkt då jag aldrig haft den här bloggportalen förut och inte riktigt vet hur den fungera än. Därav de ojämna textyperna och bilder som inte ligger exakt som de ska <

Jag tror alla har haft dåligt självförtroende eller i alla fall varit osäker om något. En kroppsdel, personligheten eller liknande. Och det är helt normalt. Man vill passa in eller se ut som någon annan kanske.
Men för din egna skull, var inte kompis eller tillsammans med någon som sitter och pekar på alla dina osäkerheter och skämtar om dem. Du är värd så mycket mer än det. Du har rätt att ha en vän eller en partner som accepterar dem och uppskattar dem i stället.
Skäms aldrig, speciellt inte för något du inte kan rå för. Om det så är din längd eller en kroppsdel. Du är vacker och underbar på ditt egna sätt och det kan ingen ta ifrån dig så låt ingen trycka ner dig. Stå upp för dig själv. Det kommer komma någon någondag och få dig att glömma att dem ens existerar. Så håll ut <3

Oavsett hur du ser dig själv kommer det alltid finnas någon som ser dig annorlunda. Smaken är som baken och det är ju skitbra, eller hur!?
Du behöver inte vara perfekt, Du behöver bara vara DU och det duger alldeles utmärkt. Du är bra, smart, vacker, fin, underbar och rolig. Glöm aldrig det. Det finns människor som älskar dig för DIG och inte för att du har hår som är ner till midjan eller för att du har smala ben. <3

/Kram Melissa

Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget alls. För det här är också ett ämne som är så sjukt viktigt. Ätstörningar... vad ska jag säga. Det är en av de jobbigaste grejerna som finns. Man psykar sig själv så otroligt mycket.

De flesta tror väl att ätstörning = Anorexia. men det finns så många fler ätstörningar som jag tänkte rada upp och förklara.

Med ätstörningar menas att ens förhållande till mat och ätande har blivit ett problem. Man tänker på vad man ska äta och hur mycket eller vad man inte ska äta. För att inte gå upp i vikt eller för att gå ner i vikt.
Ätstörningar ser ut på olika sätt, antingen svälter man sig själv, Eller försöker göra sig av med maten genom att spy upp den eller träna jätte hårt. Andra äter ingeting bland människor och hetsäter när man är själv eller gömmer mat.  

Anorexia nervosa som innebär att patienten felaktigt uppfattar sig själv som överviktig, och svälter sig till en farligt låg vikt.

Bulimia nervosa som bygger på hetsätning omväxlande med beteenden i syfte att kompensera för det man har ätit i kombination med en överdriven fixering vid vikt och kroppsform. Man brukar oftast spy upp det man får i sig. 

Binge: Man svälter sig själv för att sedan hetsat

Ortorexi: handla om att man har en överdrivet hälsosam kosthållning, eller tränar överdrivet mycket, så att kroppen tar skada av det.

Både killar och tjejer har ätstörningar men det är vanligast hos tjejer. 

/Kram Melissa

Självskada

Jag skulle kunna skriva en lång detalj-rik text om självskadebeteenden. Men jag vet att mer en hälften av er inte kommer orka läsa den. Så jag ska dra det så kortfattat jag kan för jag vill verkligen att ALLA ska läsa det här. För det är så otroligt viktigt.

Folk självskadar inte bara genom att skära sig själva utan de bränner sig, drar av hår/hud, bryter fingrar/tår, svälter sig, låter sig utnyttjas sexuellt eller sätter sig i ohälsosamma relationer. Dricka alldeles för mycket alkohol och ta droger är också sätt att skada sig själv på.

Folk tror oftast att folk som skadar sig själva skär sig på armarna, men självskada kan förekomma vart som helst över kroppen. Vanligast är armar, lår, mage och bröst.

Anledningar till varför folk skadar sig själva kan vara svårt att förstå för människor som inte skadar sig själva. Det handlar oftast om att man hantera övermäktiga känslor såsom ångest. Men det kan också vara att om man blivit behandlad illa av andra så behandlar man sig själv likadant. Andra vill straffa eller rena sig själva men det förekommer mest inom religion. Andra som blivit utsatt för våld under sin barndom kan använda det senare i livet för att trösta sig själva, använda en känsla man faktiskt känner igen.

Självskadebeteenden är alltid allvarligt oavsett om de ser ut som rivsåren eller ärren här nedanför.


Det är inget man skämtar om. Aldrig skämtar man om något så allvarligt som det här. Det tar liv. Det förstör familjer. Det förstör personen. Det är inget annat än ett rent helvete. Och nu pratar jag utifrån min egna erfarenhet.
Nästan alla som skär sig skäms över det. Otroligt mycket.
Jag vet inte hur många gånger jag fått äcklade blickar och kommentarer men då har jag ändå inte så många ärr på mina armar.
Vad är det som är så äckligt? Är det tanken på att man skadar sig själv eller ärren i sig? jag menar, om någon råkat slinta med köttkniven i köket då är det helt normalt och mänskligt. Men när ärren helt plötsligt ligger i ett mönster så är det äckligt? Eller när det är flera på ett och samma ställe?
Om man nu tycker att det är äckligt tycker jag för personens skull att man inte stirrar eller visar att man är äcklad, Det sänker självförtroendet så sjukt mycket.

 

/Kram Melissa

Den här tjejen. Visst ser hon rätt så normal ut? Eller vanlig. Eller vad man nu vill kalla det. Hon har ingen speciell stil i alla fall. Hon ser ut som vem som helst och vi kan omöjligt gissa vad hon har för historia.

Men om vi kollar på bilden nedanför ser vi en bild på henne när hon är otroligt smal och ligger inne på sjukhus för bulimia.

Hon började spy upp allt hon ätit som HON tyckte var onyttigt när hon bara var 11 år gammal. hon förstod inte att det skulle påverka henne några år senare. Hon spydde så mycket att hon började blöda näsblod för att hon frätte sönder munhålan. Hon spydde flera timmar i veckan. Hon fick så lågt blodsocker att hon började få kramper. Hennes kropp klarade inte av näringsbristen. Den gav upp och än idag har hon sjukt ont i sina leder. Hennes hår blev så svagt att det lossnade eller gick av.

Samtidigt så skar hon sig för att bli av med all stress och ångest och även här tappade hon kontrollen helt. hon blev beroende. Ätstörningen och självskadandet tog kontroll över henne. Det styrde alla hennes val i livet.

Jag var bara tvungen att skriva hennes historia kortfattat. Hon är så sjukt stark och försöker verkligen hjälpa andra som är i samma situation. Hon har kämpat i 10 år och är fortfarande inte helt frisk. Men hon kämpar och det är det som räknas. Jag hoppas att någon annan kan få inspiration från henne precis som jag fick. Att våga ta tag i sin situation och göra saker bättre för sig själv. <3

Alla information och alla bilder har jag lånat från hennes tumblr; http://fragileminded.tumblr.com/

/Kram Melissa

Ta hand om varandra!

Det är så sjukt viktigt att ta hand om varandra, lyssna på varandras problem och ge råd. Ge en kram när det behövs och torka en tår.
Vad jag inte förstår är hur man kan sitta och skratta åt, göra skämt om eller hata på någon som mår dåligt. Det är som att sparka på den som ligger ner istället för att hjälpa den upp.
"Det är inte mitt problem så varför ska jag hjälpa till för"
- Well det blir ditt problem om du ska hålla på sådär, för någon dag kommer det vara du som ligger ner och hur känns det då om ingen hjälper dig upp?
"När jag låg ner så var det ingen som hjälpte mig så varför ska jag hjälpa den här personen för?"
- För att visa andra människor och vara ett gott föredöme. Var den förändring du vill se i världen.

Jag blir så trött på andra som klankar ner på varandra. Spelar ingen roll om det är fysisk misshandel eller psykisk. Jag mår illa bara av att tänka på det. Hur vi är så oförsiktiga med varandra. Men vi alla är som glas, tappar du det i golvet är det omöjligt att laga sen. Det kommer alltid finnas sprickor och bitar som inte finns kvar. Vi blir aldrig hela igen.
Jag önskar bara att vi kunde vara mer försiktiga med varandra och välja våra ord lite mer noggrannare.

Fråga hur någon mår, fråga på riktigt. Visa att du bryr dig. Att du inte dömer. Att du finns där. Det kan verkligen göra någons dag.

/Kram Melissa

Depression

Så här känns depression för vissa

Depression är när man under längre tid känner sig nedstämd. Om man ska dra det kortfattat då.
Många människor tror att det bara är tonåringar som blir deprimerade och att det är tonårstjejer framförallt. Att man bara är ledsen i sisådär några veckor, att det är en fas många går igenom.
Så är det inte.

                                      
Förutom att vara nedstämd kan man känna sig värdelös, mycket tankar om döden/självmord, få ångest, ändrad sömn och aptit. När man är deprimerad är det som om man kollar på världen genom ett par svarta glasögon. Det innebär att man lägger märke till saker som är dåligt och att man tolkar allting till ens egna nackdel. Tittar man tillbaka så minns man bara misslyckanden och tråkigheter och kollar man framåt så tror man att inget kommer bli bättre. Med en lindrig depression är det fullt möjligt att le och skratta och orka gå till jobbet/skolan så då kan det vara svårt för människor runt om att förstå hur jobbigt det faktiskt är att vara deprimerad och hur svårt och hopplöst allt känns eller ens upptäcka att någon är deprimerad.

                                      

Man tror att hälften av alla kvinnor och en fjärdedel av alla män blir deprimerade någon gång i livet. En depression kan uppstå närsomhelst i livet men det är vanligast i tonåren. 
Depression kan också leda till självskadebeteenden och i värsta fall självmord så det är bra att så fort som möjligt få hjälp.
Hjälp kan man få överallt, kurator och skolsyster i skolan. Vårdcentralen, bup och bris tex.
Lider du av depression så vill jag bara säga att du har rätt att må som du gör och att du är stark och bra även om det inte känns som det just nu. Du är värd precis lika mycket som alla andra och det blir bättre i framtiden och jag vet att du kan ta dig igenom det här. Lyckades jag lyckas du! <3