Jag hoppas ni har/kommer få en bra påsk.
Ni är allihopa värda ett lov.
Så mycket som ni kämpar med allting och era privata problem.
Jag är stolt över er och det borde ni också vara!

/Kram Melissa

Om ni vill ställa lite frågor så har jag nu skapat en sådan här:
http://ask.fm/Koppsal

Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, jag har idétorka.
Så jag kan väl berätta lite om mig själv.

Min pappa var/är alkoholist. Väldigt aggressiv sådan. Inte mot mig utan mot min mor.
Min mor skilde sig från honom rätt snabbt dock, för min skull. Trots att hon älskade honom.
Men pappa var efter oss ganska mycket, bröt sig in i vår lägenhet och höll på.
Han blev hemlös och började hänga med alkisarna i centrum så dit fick jag inte gå, för mamma ville inte att jag skulle se honom där, sådär, full och jaa trasig.
år 2000 så flyttade han tillbaka till England, utan att säga hejdå. Han lämnade mig här.
vi hade kontakt lite då och då via telefon och brev men jag fick inte träffa honom. Mamma var rädd för honom.
2009 fick jag träffa honom för första gången och det var det jobbigaste jag varit med om.
Inte nog med att jag blev mobbad och sexuellt trakaserad i skolan också vid samma tidpunkt.
Jag blev deprimerad samtidigt som jag hade en personlighetstörning, och blev sjukt missförstådd av de flesta runtom mig. När jag gick i 8an så började jag skära mig pga all stress och ångest som kom med allting.
Samtidigt så blev jag påverkad av mina religösa släktingar som gång på gång påpekade hur fel jag var eftersom jag inte följde DERAS syn på hur man ska se ut och vara.
Jag började gymnasiet hösten 2011 där jag bestämde mig för att bli en så bra vän som möjligt, börja om på riktigt, komma till ett ställe där absolut ingen visste vem jag var.
Det gick hur bra som helst.
Tills Julen kom. Min pappa ringde mig för första gången sen vi träffats 2009. Han var full och samtalet var på 1 min ungefär. Då bröt jag ihop ännu en gång och började skära mig regelbundet, flera gånger per dag och jag började svälta mig själv och gick ner flera kilo.
Jag sökte hjälp precis innan sommaren 2012 som jag då också skaffade mig min första pojkvän.
En pojkvän som utnyttjade mig och behandlade mig illa.
Jag fick hjälp via Bup och sen vidare till DBT. Dialektisk beteende terapi som är för självmordsbenägna och självskadande tonåringar.
Jag går där än idag, invidual terapi och gruppterapi som tar 7½ timmar i veckan inklusive resa fram och tilbaka.
Jag mår mycket bättre idag. Även fast jag fortfarande får ångestattacker, relapses när det gäller självskadebeteendet eller maten och känslan av att vilja ta mitt liv. Men jag är på rätt väg nu och det är det som räknas. Jag lär mig släppa det gamla, acceptera nuet och att inte oroa mig för framtiden.

Så det var väl det, lite kortfattat sådär :)

Jag skrev den här dikten när jag var som ensammast, jag hade några få ytliga vänner som jag åt lunch med i skolan, inga som jag direkt tyckte om. Allt hat mot mig själv riktade jag mot människor runt mig, jag ville visa att jag var stark nog att klara mig själv, så jag skrek åt dem, jag sa elaka saker. Bara för att få dem att backa.

Idag vet jag bättre. Inget blir bättre av att man tar ut det på människorna runt om. Det slutade med att jag blev helt ensam och jätte arg på mig själv. För jag visste att det var mitt egna fel. Men ingen förstod mig, ingen orkade lyssna och jag blev frustrerad.

Jag förstår inte
Jag vill inte
Men jag gör det ändå

Jag bryr mig inte
Jag bara spyr ut allt
På alla

Fan den där lukten
Besvikelse
Ilska

Den luktar inte gott
Kan jag säga
Med erfarenhet

Mina ord
Drar ner alla i smutsen
Lämnar mig på toppen

Gör mig till den värsta
Den bästa
Av alla

Mina ord
Vassa som knivar
skär genom luften

Jag tvingar er att svälja dem
Tugga på dem
Smaka på dem

Tvingar er känna dem
När de skär upp er
inifrån

Jag vill inte egentligen
Men jag kommer alltid
Att göra vad som krävs

För att kunna andas
För att mitt hjärta ska slå
För att jag ska överleva

Jag vet inte vad jag ska skriva, jag har lite idé-torka.
Det är helt tomt i mitt huvud just nu. På grund av massa andra saker som händer i mitt privatliv just nu.

Den här dikten skrev jag när folk i min närhet gång på gång upprepade hur jag levde i min egna värld och att jag hade en felaktig världsuppfattning. Jag tror fortfarande att det kan ligga någon sanning i det men det vet jag inte. Jag tog i alla fall väldigt illa upp av vad de sa.

Det är fel på mig

Jag börjar
Tro på
Vad de
Säger

Jag brukade
Alltid
Säga emot
Tjafsa emot
Slå tillbaka

Men nu
Orkar jag inte längre
Sakta men säkert
Blir deras ord
Verklighet

Jag är dum i huvudet
Det är något fel på mig
Jag hittar på saker i huvudet
Som jag sedan tror är verklighet

De vill att jag går
Försvinner
Och tar min fantasi
Med mig

Jag vet inte varför människor väljer att slänga ur sig saker som folk kan ta illa upp utav. Om det var omedvetet absolut, klart att det kan bli fel ibland och folk missuppfattar en. Det kan hända vem som helst.
Men jag menar när man slänger ur sig något, om vem som är ful, eller slänger ur sig en fördom om någon viss 'ras' öppet bland folk. Eller säger att alla som tror på Gud är dumma i huvudet. Nej säg inte sånt rakt ut utan att veta vem du kan stampa på tårna.

Du kanske själv har blivit irriterad på att någon sagt något dumt. Så bara, tänk på vad du säger man vet aldrig hur stora konsekvenserna kan bli. Ord har makt.

Balans

Balans är så himla viktigt för att vi ska må bra. Det är här ordet 'lagom' passar bra in.
Har du för mycket av, låt mig säga, vatten men för lite mat. hur ska du då överleva?
Du behöver lika mycket vatten som mat för att kunna må bra.
För att uppfylla dina behov.
Samma sak med känslor. Du kan inte bara ha dåliga känslor eller bara bra känslor. Du måste ha en blandning så du lär dig uppskatta eller känna igen det bra.
Människor som skippar t.ex kolhydrater för att gå ner i vikt. Du behöver kolhydrater så sluta med det där. Ät nyttigt, alltså en varierad blandning av både nyttig och onyttig mat samt träning och vardagsmotion kommer få dig att må mycket bättre. Både fysiskt och psykiskt.
Balans i relationer är också bra.
Det är ok att bråka ibland, att testa varandra, för att sen komma överens och njuta av att ni är vänner igen.
Balans. Det är något vi borde sträva efter. I allt.
Balans i ekonomin. Lika mycket utgifter som inkomster.
Balans i mellan känsla och förnuft.
Balans är så himla viktigt.

I vilka delar av ditt liv har du balans? Vad behöver du förbättra? Mår du verkligen bra av din nuvarande situation? Något att tänka på lite sådär.
Var inte rädd för att göra dig av med något som du inte mår bra av; en dålig relation eller kanske en dålig matvana osv.

/Kram Melissa